Biblioteket – porten till Sverige
Bibliotekens verksamheter har utvecklats de senaste åren. Men det vet inte många av oss, som inte går till biblioteket så ofta. Flyktingströmmen 2015 ställde nya krav och biblioteken fick anpassa sig efter de nya förutsättningarna. Idag är många av besökarna nyanlända som vill lära sig svenska och få kunskaper om det svenska samhället. För många av dem är biblioteket också en lugn plats för studier.
I april för fyra år sedan kom familjen Sedo till Sverige. Då hade de varit på flykt från kriget i Syrien i flera år. De senaste åren hade de bott i Turkiet. I Syrien kunde inte barnen gå i skolan, vägen dit var för farlig med tanke på kriget. När familjen Sedo flytt till Turkiet fick de inte gå i skolan. De äldsta barnen jobbade och de yngre tog hand om varandra.
– Det är först nu vi lärt oss läsa och skriva, säger Amal, 22 år, som är äldst av familjens sex barn.
Amal kom dock inte till Sverige samtidigt som övriga familjen Sedo. Hon hade fyllt 18 år när familjen fick uppehållstillstånd i Sverige. Hon tog sig från Turkiet på krokiga vägar till Spanien, innan hon fick tillstånd att resa in i Sverige.
– Jag kunde inte hitta min plats på flygplanet, jag kunde inte läsa vad som stod på biljetten. Och jag kunde inte förstå bokstäverna ovanför flygplansstolen. Det var som en helt ny värld. Det är svårt när man inte kan läsa, konstaterar hon.
Alltid välkommen på biblioteket
Biblioteket har betytt mycket för Amal och hennes syster Slafa i deras ambition att lära sig svenska. Systrarna började tidigt besöka språkcaféet.
– Jag ville vara tillsammans med dem som talar svenska. Jag ville lära mig svenska fort, säger Slafa.
Men så kom coronapandemin. Även om biblioteket var öppet hela tiden låg all verksamhet nere, utöver utlåning och återlämning av böcker.
– Det var svårt under pandemin. Det är mycket svårare att koncentrera sig hemma. Man blir störd hela tiden. Och där pratar ingen svenska. Biblioteket är så viktigt, berättar hon.
Snart har de jobb
Nu när biblioteket har öppnat igen sitter Amal och Slafa där nästan varje dag och pluggar tillsammans med några kompisar. De läser vård- och omsorgsprogrammet på Hermods. De ska bli undersköterskor och har inte så lång tid kvar innan de är klara. Nu lånar de framför allt kurslitteratur på biblioteket, men tidigare var det mest lättlästa böcker.
– Jag har läst alla lättlästa böcker som finns här. Men nu är de för lätta. Nu lånar jag dem till pappa istället. Han tycker inte att de är så lätta, säger Slafa och skrattar.
Slafa och Amal menar att det är något särskilt med biblioteket.
– Här känner vi oss alltid välkomna. Vi får hjälp med språket, med grammatiken och kan fråga om saker som är nya för oss. Men framför allt är vi trygga på biblioteket.
/ Lena Maria Nordstrand, Lättlästutvecklare