20 november, 2023

De skriver faktaböcker om sådant som inte finns, eller?

Höstens tre nyheter i serien Mytiska väsen handlar om spöken, sjöjungfrur och den mindre välkända varelsen skogsrået. Det är tre olika väsen som har varnat för faror, skrämt barn till lydnad och uppmanat vuxna till försiktighet. Folktro, rädsla och skräck är fortfarande ingredienser i våra liv. Det syns inte minst i filmer och böcker. Är författarna till höstens nya titlar i serien Mytiska väsen själva vidskepliga?

Ann-Charlotte Ekensten har skrivit boken om skogsrået. Hon har hund och går ofta långa, ensamma promenader ute i skogen. Är hon vidskeplig?

– Nej, det är jag verkligen inte, säger hon med eftertryck.

Det har aldrig stått något litet skogsrå på stigen när du varit ute och gått?

– Nej, vet du vad … Fast ibland kan jag faktiskt få en märklig känsla av att vara iakttagen när jag går i skogen. Inte överallt, men på vissa platser. 

Men så bortförklarar hon känslan med att säga att man som författare måste ha nära till sina känslor och till fantasin.

Gillar det läskiga

Vad säger Moa Eriksson Sandberg, som bland annat skrivit om spöken i serien Mytiska väsen? Hur är hennes relation till folktro och mystik? Har hon till exempel skrämt sina barn med berättelser om märkliga väsen?

– Nej, eller … När barnen var yngre, kunde det hända att jag sa att de måste gå och lägga sig, snart började spöktimmen. Då vågade de inte vara uppe längre. Jag tror själv inte på spöken men har alltid älskat spökhistorier och sagor om övernaturliga väsen. När jag var liten drogs jag till det läskiga.

Men trodde dina barn på spöktimmen?

– Jo, lite. De tyckte det var spännande! I vår familj är halloween nästan större än jul. Den första oktober startar spökmånaden och pågår sedan tills halloween är slut. Vi klär ut oss, bjuder hem kompisar, ordnar fest, håller på med bus eller godis, ja allt som hör halloween till. Det rysliga och mörka är en självklar del hemma hos oss, säger Moa.

Sjöjungfrur finns visst!

Men hur är det med sjöjungfrur? Skogsrån kan man alltså ana i skogen, enligt Ann-Charlotte Ekensten. Spöken bor hos familjen Eriksson Sandberg. Sjöjungfrur, det är väl ändå bara påhitt!?

– Vadå, jag finns ju. Jag simmar med hajar, leker med barn i stora äventyrsbad och uppträder på fester, berättar Linda Ågren som skrivit om just sjöjungfrur i serien Mytiska väsen.

Hon berättar om glädjen hos barn när de får träffa henne och förstår att hon finns på riktigt. Sjöjungfrur lever inte bara på film eller i sagorna. Men det tar tid att bli en livs levande sjöjungfru och simma med grace och elegans.

– Det svåraste är att lära sig göra den där delfinkicken, du vet. Man simmar med benen tätt samman och jobbar från midjan och neråt, berättar Linda.

Inte ens tomten

Det är ju helt uppenbart att författarna lever som de lär, i tydlig samklang med folktro och mytiska väsen. Vi har ju i alla tider sökt förklaringar på det som händer i tillvaron. Särskilt det som förefallit oförklarligt. Båtar som förlist, barn som försvunnit i skogen eller märkliga ljud på vinden. Kanske har vetenskapen hunnit i kapp och hjälper oss med förklaringar, men förr var folktro detsamma som sanning. Många väsen lever kvar i medvetandet än i dag, oavsett om vi tror på dem eller inte.

– Jag tycker det är viktigt för barn att få tro på till exempel tomten eller sjöjungfrur. Precis som jag inte drar av mig fenan framför barnen, så ska man ju inte dra av skägget på tomten heller. Barnen måste få tro på lite magi i vardagen, säger Linda och fortsätter:

– När jag var barn förväntade jag mig att få se en fena från en sjöjungfru slå i vågorna. Även om man har gått på högskola och är akademiker, så är det något i en som vill tro att det finns något mer, avslutar Linda Ågren.