Drastiskt och komiskt om livet i högstadiet
Var är Frallan? Högstadieskolans ökända mattelärare som bara är intresserad av att stötta elever med räknehuvud, är försvunnen. Ingen mer än Stor-Eva vet var hon är. I radionovellen Mattan utforskar Annika Norlin maktförhållandet mellan lärare och elever. Vem bestämmer över vem egentligen?
Vi känner henne som både prisad låtskrivare och författare. Annika Norlin säger att hennes skrivande helt och hållet är lustdrivet. Hon skriver för att det är roligt, oavsett om det är låttexter eller litterära alster. Och så var det även med Mattan som ursprungligen skrevs för Sveriges Radio P1.
– Många av mina vänner är lärare och de har berättat om situationer som uppstått, så mycket i berättelsen är hämtat från verkligheten. Att en lärare rullades in i en matta har till exempel hänt på riktigt, och det finns också en äkta förlaga till Stor-Eva, berättar Annika.
Igenkänning från egna skoltiden
Trots att novellen, med en stor dos humor, gestaltar en ganska sorglig tillvaro, har reaktionen från många lyssnare varit att de känner igen sin egen högstadietid i berättelsen.
– Jag minns själv att lärare fick så taskiga smeknamn i högstadiet, vilket är helt galet egentligen när de sliter så hårt. Men syftet med novellen var aldrig att skapa debatt om skolmiljön.
Annika Norlins relation till det skrivna ordet byggdes upp tidigt. Under högstadietiden läste hon jätte-jättemycket som hon själv beskriver det, och hon tror att det är därför hon själv har lätt för att skriva. Att Mattan nu ges ut som lättläst ser hon som en naturlig utveckling.
– Jag letade ganska länge innan jag hittade mitt skönlitterära språk. Det föll på plats först när jag började läsa barnböcker som är uppbyggda med enkla meningar och få adjektiv. Det tog jag med mig. Man ska kunna uttrycka komplicerade tankar på ett enkelt sätt, säger hon.
Berättelse som fastnar
Nu hoppas hon att novellen i sitt lättlästa format ska kunna hitta en ny skara läsare och kanske till och med användas som diskussionsunderlag i klasser.
– Mycket i skolan gick en bara förbi, men ibland läste man något som fastnade. Det vore underbart om Mattan skulle kunna vara en berättelse som gör avtryck.
