24 november, 2021

Månadens författare - Marie Hermanson

Marie Hermanson fick sitt stora genombrott 1998 med romanen Musselstranden. 2016 blev den återutgiven som Läsarfavorit, framröstad av läsarna själva. Nu kommer den ut i lättläst version, bearbetad av Lina Stoltz.

Hur var din relation till läsning och böcker när du var yngre?

- Jag hade turen att ha vuxna som läste mycket för mig när jag var liten. Särskilt min morfar. Jag älskade att sitta i hans knä och lyssna på hans lugna röst och titta på bilderna i böckerna. Jag tror att det är därför jag alltid har förknippat läsning med trygghet och värme.

- När jag sedan kunde läsa själv blev jag en riktig bokslukare. Jag lånade massor på biblioteket. Att läsa var en så stark upplevelse, som magi nästan. Jag fick vara med om så mycket, men satt ändå tryggt hemma i mitt rum.

Varför blev du författare?

- Läsandet drog igång mitt eget berättande. Jag upptäckte att jag kunde uppleva historier inom mig, utan att läsa. Historierna var nog ganska påverkade av det jag läste. Ibland berättade jag för andra, ibland gick jag bara omkring och upplevde historierna för mig själv, ibland skrev jag ner dem. Jag hittade aldrig på något slut på mina berättelser. Det var mer som en värld som jag vistades i.

- Jag ville nog bli författare ganska tidigt, men visste inte hur det skulle gå till. Jag utbildade mig till journalist för att jag tyckte att det låg lite i närheten, men mitt mål var hela tiden att bli författare. Skrivandet var som en del av mig själv och jag kände starkt att det var detta jag ville ägna mig åt.

Hur kommer du på dina berättelser?

- Idén till en bok kan dyka upp när som helst. När jag diskar eller kör bil eller borstar tänderna. Ibland kan jag härleda idén till något jag varit med om, sett på tv eller läst i tidningen. Ibland har jag inte en aning om varifrån den kommer.

- Jag kan bära med mig en idé i flera år utan att veta vad jag ska göra med den. Sedan får jag kanske en ny idé som passar ihop med den första och historien tar fart.

- Ursprunget är alltså väldigt intuitivt, som en sorts vakendröm. Sedan tar det två, tre år att omvandla den där drömmen till ett bokmanus.

Vad gör du om du kör fast i skrivandet?

- Jag lämnar skrivbordet och ger mig ut i naturen och går. Försöker befinna mig mentalt i bokens handling och ser vad som händer.

- När jag har möjlighet åker jag iväg till en plats där jag kan vara ensam under en längre tid. På vårt sommarställe i Bohuslän eller till Författarcentret i Visby. Tystnad och ensamhet sätter fart på min fantasi. Jag har aldrig kunnat sitta på caféer och skriva.

Har du några råd till den som vill bli författare?

- Läs mycket. När du hittar en bok du gillar: läs om den och titta på hur författaren har gjort. Varför var det där stycket så spännande? Varför känns den där personen så levande?

- Skriv mycket. Du har kanske en fantastisk historia i huvudet, men det krävs skicklighet om du ska kunna överföra den till andra. Och precis som med fotboll och pianospel och allt annat som kräver skicklighet måste man träna mycket. Det är inte alltid roligt att träna och ibland måste man tvinga sig till det.

Vilken del av bokskrivandet är roligast, svårast? Vad börjar du med?

- Det är roligast i början. När jag befinner mig på det luftiga idéstadiet och allt känns bedrägligt lätt.

- Jag börjar med att göra en plan över vad som ska hända i berättelsen. Sedan skissar jag lite här och där på scener som känns lockande. Jag gör research om sådant jag behöver veta mer om, läser och besöker platser. Allt detta är lustfyllt och ganska enkelt. På det här stadiet se jag berättelsen som en trailer för en film, med korta, osammanhängande actionscener. Helst skulle jag vilja befinna mig i det stadiet hela tiden.

- Sedan kommer själva grovjobbet och jag måste börja på kapitel 1 och ta mig framåt bit för bit. Nu är det slut på drömmandet. Allt ska byggas upp och hänga ihop. Det här är den längsta delen av processen. Den är ofta svår och tråkig och ibland vill man bara ge upp. Men då och då glimtar det till och skrivandet blir till ren lycka. De ögonblicken är värda allt slitet.

Hur involverad är du i bearbetningarna av dina böcker?

- När det gäller bearbetningen till lättläst version så är jag inte involverad alls.

- Att omvandla en text på det här sättet är en konstart i sig och jag har stort förtroende för Lina Stoltz, som bearbetat både Himmelsdalen och Musselstranden. Jag tycker att hon gjort ett fantastiskt jobb.