Mångspråk på biblioteket
”Nypon/Viljas utgivning är tydligt nischad och jag har inte sett något liknande: lättlästa berättelser för barn, ungdomar och vuxna, som finns både på svenska och på flera just nu särskilt efterfrågade språk.”
Så säger Ellen Follin, redaktör och projektledare på BTJ med särskilt fokus på mångspråk.Och det är en utveckling hon välkomnar.
Hur ser utgivningen allmänt ut vad gäller mångspråksutgivning i Sverige?
Den blir allt bättre! Paletten är bred: från små verksamheter som endast ger ut enstaka titlar per år till större, etablerade förlag. Barnlitteraturen på andra språk än svenska, som ges ut i Sverige har en klar slagsida åt översättningar och böcker med parallelltext. Det finns många bilderböcker, men få ungdomsböcker.
Varför behövs mångspråksutgivningen?
Det handlar om demokratisk delaktighet! Språket som nyckel till kunskap och kommunikation kan inte nog betonas. Ur ett biblioteksperspektiv är det självklart att samlingarna ska omfatta medier på språk som talas av invånarna; det framgår i Bibliotekslagen.
Hur motiverar du och BTJ att skolor och bibliotek ska bygga upp och erbjuda mångspråksböcker?
Vad skolor och bibliotek ska göra är politiskt styrt. Men självklart vill vi visa på det kunnande och engagemang som finns hos oss. Det gäller såväl urval som katalogisering, beskrivning av innehållet och förvärv, och kunskapen är spridd på flera medarbetare.
Hur mottas argumenten från biblioteken (inköparna) och hur upplever biblioteksbesökarna böckerna?
Biblioteken vänder sig till oss för att de behöver hjälp med katalogisering, urval och inköp av medier på andra språk. Nu vilar ansvaret på kommunerna (biblioteken) att själva ha ett bestånd, vilket kräver resurser både i tid och i kompetens. Men jag upplever att biblioteken verkligen är måna om att ta sig an uppgiften. Hur böckerna tas emot i biblioteket ser vi sällan, men lite kan vi tolka ur de förfrågningar som kommer. Det är till exempel stor efterfrågan på ungdomslitteratur och böcker som passar för unga vuxna.