Med romanen som vapen utmanar han synen på maskulinitet
Egentligen skulle han blivit journalist, men trots att livet ville annat har Henrik Bromander hittat ett eget sätt att spegla och kommentera samhället och samtiden. Via sitt författarskap tar han med läsarna på en resa oftast långt ifrån samhällets mittfåra.
Det är något som varit hans signum ända sedan debuten 2005 med serieboken Hur vi ser på varandra, vilket fortsatte i uppföljaren Tidigt på morgonen samt även i hyllade Smålands mörker. Eller som en recensent träffande beskrev det: ”Bromander skildrar sidor av det svenska samhället som alltför sällan letar sig in i litteraturen.”
Med denna fascination för vardagens skuggliv och udda figurer blir man inte direkt förvånad när Bromander nämner Dostojevskijs Brott och straff som en bok och författare som inspirerat honom.
I Bromanders romandebut Riv alla tempel från 2014, som nu även ges ut i en lättläst version, får vi följa den överviktige, osäkre och mobbade Johan och hans jakt på revansch och att ”bli någon att räkna med”. Vägen till makt och revansch går via steroider och hårda plågor på gymmet. Stilen är realistisk, rå och bitvis brutal – precis som den urspårade kroppsbyggarkulturen som Bromander valt att skildra.
– Bara för att en bok ges ut som lättläst måste det inte vara ”städat”.
Undvika propaganda
Bromander hoppas också att han via den skönlitterära romanen hittat en annan ingång att närma sig denna typ av ämnen.
– Det var viktigt för mig att det inte blev propaganda likt en folder om narkotika eller psykisk ohälsa från Socialstyrelsen.
Riv alla tempel är också första boken i hans romantrilogi om maskulinitet i vår tid. De två andra böckerna i serien är Vän av ordning om näthat samt Bara en kram där Bromander fäster blicken på den moderna kulturmannen.
– Tack vare Riv alla tempel har jag fått helt andra typer av läsare än de jag vanligtvis når med mina böcker. Bland annat har det tipsats om boken i tidskriften Body Magazine om bodybuilding och den har även använts i en bokcirkel på ett fängelse.
– Jag vill att unga killar som aldrig läser ska läsa den här boken.
Vad vill du att dessa läsare ska ta med sig efter att ha läst boken?
– Budskapet är väl ganska tydligt, det går aldrig att fixa en trasig insida med en till synes perfekt utsida eller kropp.
