Om att kunna leva med sorgen
Det är inte utan viss stolthet som vi välkomnar Helena Dahlgren som ny författare på Nypon förlag. Hon har fått stor uppmärksamhet för sin hästbokfantasy som bygger på onlinespelet Star Stable. Ett spel med 13 miljoner användare runt om i världen.
Nu debuterar Helena som lättlästförfattare med Flickan i den rosa skogen. Det är en mörk men samtidigt hoppfull berättelse. Den handlar om Ellas väg tillbaka efter att hennes pappa har dött. Kan ett hjärta som gått sönder lagas?
Flickan i den rosa skogen
Det är något fel på Ella. Sedan hennes pappa dog kan hon inte prata. Hon får inte ur sig ett ord. Ingen förstår, inte kompisarna, inte Ellas tvillingsyster Ester, och absolut inte hennes mamma. Pappa ville inte leva, och när han dog tog han med sig allt. Det finns inget kvar. Inga filmkvällar med popcorn, inga promenader i skogen, inga sånger och fester.
"Detta är en viktig och angelägen berättelse om psykisk ohälsa, hur sorg kan ta sig olika uttryck och att kärleken till en älskad familjemedlem finns kvar i saknaden. Det är också en skildring av språkets kraft och hur vi genom tid och rum kan dela upplevelser och erfarenheter genom litteraturen." Helene Ehriander, BTJ-häfte nr 5/19
Fyra frågor till Helena
Varför blev du författare?
- Så länge jag kan minnas har jag velat bli författare. Det är det enda riktiga drömyrke jag haft. Ett tag ville jag i och för sig bli skötare till den kända hopphästen Milton också, haha. Men skrivandet har alltid varit mitt största intresse. Jag var nog författare redan som femåring, tror jag!
Hur fick du idén till den här boken?
- Det började med att jag översatte en bok där flera dikter av den amerikanska poeten Emily Dickinson är med. Jag gillar hennes dikter, det finns ingen som skriver som hon. När jag hittade dikten om den rosa skogen såg jag plötsligt skogen framför mig. Och jag såg en flicka stå där. Det var så vackert med skogen och det rosa ljuset över granarna. Fast flickan var ledsen. Varför? Jag ville ta reda på det. Så föddes berättelsen om Ella.
Brukar du läsa poesi?
- Ja, jag älskar det! Som tonåring läste jag massor av poesi, till exempel poeterna som Ella läser i boken. Jag har även skrivit en del dikter själv. För mig är det ett bra sätt att beskriva känslor som är jobbiga att prata om. Att läsa poesi funkar på samma sätt, tycker jag. Poesin öppnar upp nya rum i mig. Världen känns större, på något sätt. Det är fint.
Vad vill du att läsaren ska känna när de läst boken?
- Jag vill att man ska känna hopp. Förstå att man inte är ensam. Man får gärna gråta också – det gjorde jag när jag skrev slutet! Mest av allt hoppas jag att man ska lägga ifrån sig boken och känna att livet är vackert och värt att leva, fast det är svårt ibland.
