På tu man hand med Fröken Spöke
Fröken Spöke är med sina 100 år en erfaren pedagog. Vi bad henne dela med sig av sina tankar om läsning. Varför det är så viktigt och inte minst, hur man väljer rätt böcker.
Vi möter Fröken Sparre i hennes klassrum när eleverna har gått hem. Hon är som alltid klädd i lång, svart klänning och har en blommig sjal om axlarna, för nära fönstren känns det en smula dragigt.
– Det är ju en gammal skola, säger Fröken Sparre. Lika gammal som jag, över hundra år. Hon skrattar lite och sätter sig ner, ivrig att svara på mina frågor.
Du har ju ett helt sekels erfarenhet av skolan. Hur gör du för att väcka läslusten hos de elever som har det tufft med läsningen?
– Jo, jag har en hemlighet som jag använder mig av i alla klasser och för alla åldrar. Det fungerar varje gång. Det är magi, skulle jag vilja säga.
Det låter spännande. Vad är det för magi?
– Högläsning, förstås! Jag älskar högläsning! Fröken Sparres ögon glittrar när hon förklarar vad hon menar.
– Kärleken till att uppleva berättelser är startpunkten. Får du ett barn att känna det, så har du sått ett viktigt frö. Du måste läsa boken själv innan du läser den högt för barnen. Då läser du med inlevelse och det blir bättre.
Fröken Sparre reser sig och går längst bak i klassrummet. Där finns massor av böcker: tjocka tegelstenar, tunnare lättlästa volymer, serier och faktaböcker.
– Jag fortsätter med högläsning genom hela mellanstadiet, säger Fröken Sparre. Och samtidigt får de utveckla sin egen läsning. Det går hand i hand.
Den här handlar visst om dig, säger jag och lyfter upp en vacker, liten ljusblå volym. Men får jag fråga om namnet – du heter ju Sparre, men boken heter Fröken Spöke. Hur förklarar du det?
– Det var något som den där författaren hittade på. Hon är tokig, hon. Fröken Sparre skakar på huvudet och skrattar tyst. Sedan sänker hon rösten:
– Men du kommer ihåg förutsättningen för den här intervjun … att aldrig avslöja för rektorn att jag är ett spöke?
Självklart! Men för att återgå till ämnet: Var hittar du de lättlästa böcker du arbetar med?
– Skolbiblioteket, förstås. I början på min karriär, och långt in på mitten av 1900–talet, hade vi inget bibliotek. Men nu … Såg du baracken på andra sidan skolgården? Grå och trist på utsidan, men en skattkammare på insidan. Där har vi vårt bibliotek och Lasse är vår alldeles egen skolbibliotekarie.
Men jag vill ändå komma in specifikt på detta med lättläst. Du som har jobbat inom skolan så länge, hur ser du på utvecklingen inom lättlästområdet?
Fröken Sparre knackar på Nyponböckerna hon har i handen.
– De här erbjuder något som inte fanns förr, säg. Det är riktiga böcker, med hårda pärmar. De är spännande, sorgliga, roliga, och dessutom kan man välja svårighetsgrad. Det går alltid att hitta en bok som passar. Och när lusten är väckt, och eleven klarar av en bok, och sedan en till … då växer motivationen.
Hur kan du som lärare hjälpa eleverna att hitta rätt nivå?
– När det gäller Nyponböckerna kan vi ju prova oss fram med de olika nivåerna, och på sikt utmana med en bok som är snäppet svårare. Ibland behöver vi ta hjälp av specialpedagog eller logoped för att utreda om det finns specifika svårigheter. Det finns så mycket hjälpmedel nu för tiden. Vi har sådana där roliga apparater som man kan … ja, titta ut i världen, med bilder och ljud och …
Menar du datorer?
– Just det. Så heter det! Datorer. Jag älskar datorer. Men en sak kan de inte göra! Fröken Sparre reser sig och lägger armarna i kors. – Högläsning, säger hon. Högläsning och boksamtal. Det är magi på riktigt.
Här hittar du alla böcker om Fröken Spöke.