Skälvande berättelse om den första kärleken
För författaren Mian Lodalen var det första gången hon skrev lättläst. Hon har föreläst mycket med sina böcker och har vid några tillfällen besökt fängelser där hon träffat kvinnor som har dyslexi och/eller andra diagnoser som hindrar dem i sitt läsande.
– Jag träffade flera interner som sa ”jag har aldrig läst en bok i mitt liv men nu har jag börjat läsa din”. Det är bland det finaste omdöme du kan få som författare. Att alla ska beredas möjlighet att läsa är en fråga om demokrati. För mig var det ett hedersuppdrag att få skriva den här berättelsen.
Mian Lodalen menar att skriva lättläst inte nödvändigtvis betyder att skrivandet är lätt.
– Det här var nog den mest krävande arbetsprocess jag haft under min författarkarriär. Det blev rätt många vändor med redaktören kan jag säga.
Den första kärleken
Första natten handlar om Linda som träffar Mandi, hennes första kärlek. Mandi är cool och världsvan, och Linda är rädd för att göra fel eller för att säga något dumt. Mandi är den snyggaste hon någonsin sett. De är på väg hem till Mandi efter en kväll ute, det är första gången de ses och Linda vågar knappast hoppas på att Mandi gillar henne. I taxin stryker Mandi försiktigt Lindas lillfinger med sitt eget och hennes hjärta slår en volt.
Vi behöver kärlek
Jag frågar Mian Lodalen vem hon vill ska läsa hennes bok.
– Alla som känner: i en värld av så mycket våld och hat behöver vi mer än någonsin kärlek. Vårt hopp står till kärleken, i alla dess former. Det här är en kärlekshistoria mellan två unga människor. Den första. Och för många; den största.
Att boken handlar om två tjejer som blir kära är inget nytt ämne för Mian Lodalen men ett ämne hon tycker saknas i den lättlästa litteraturen.
– Det saknas många berättelser om hbtq-personers liv i litteraturen överhuvudtaget och särskilt i den lättlästa litteraturen. Första natten är ett litet steg på vägen att fylla det tomrummet.
Våga vara modig
Mian Lodalen säger att berättelsen om Linda och Mandi inte är självbiografisk, utan renodlad skönlitteratur.
– Karaktärerna lever bara i den här boken och deras historia är bara deras. Men jag kan avslöja en liten detalj. Det där med lillfingret i taxin kan vara pyttelitet självupplevt. (skratt) Hon hoppas att den som läser boken ska få med sig budskapet att om man trotsar rädslan och vågar vara modig kan livet bli hur roligt som helst.
TEXT: JOHANNA THEANDER FOTO: ANNA-LENA AHLSTRÖM