Slår ett slag för lättläst
För den självbiografiska berättelsen Jag var precis som du belönades journalisten Negra Efendić med Stora Journalistpriset 2016. Nu har boken bearbetats till lättläst. En berättelse om flykt, om att försöka hitta sin plats i det nya landet och om rasism.
Negra Efendićs erfarenheter från Bosnien, genom flykten och fram till en ny identitet mellan kulturer och språk, blir med den lättlästa versionen tillgängliga för helt nya grupper. Att boken nu blir lättläst är hon passionerat glad över.
– Jag vill verkligen slå ett slag för den här genren! Lättläst har utvecklats så mycket och är så bra idag. Mer litteratur måste bli tillgänglig för fler! Där blir vi jämlika, fria och kan ta oss vart som helst, vara vem som helst.
Aktuella frågor idag
Här i Sverige verkar vi ha glömt att vi hade en ”flyktingkris” redan på 90-talet, konstaterar Negra Efendić, som idag bevakar migration och integration på Svenska Dagbladet. Samma frågor dyker upp nu som då, samma anklagelser riktas mot flyktingar och asylsökande. Även då brann asylboenden, och skinnskallar och nynazister marscherade.
– Jag önskar ibland att jag kunde gå tillbaka i tiden, och säga till mig själv som liten: Det kommer att ordna sig! Allt kommer att bli bra! Det går förstås inte. Men på det här sättet kan jag säga det till alla de ungdomar som är precis som jag, idag.
Hennes egna resa
Förundran präglar Negra Efendić när hon återvänder till tillvaron i Bosnien i boken. Genom barnets ögon ser hon fragment av en svunnen tillvaro stiga fram – en värld och en vardag som gått förlorad i krig och etnisk fördrivning. Jag var precis som du en bok som inger styrka och hopp. Trots många svårigheter lyser vägen till en ny tillvaro fram som bokens varma, röda tråd. Men flykten till Sverige och det nya livet är inte bättre eller sämre – bara annorlunda. Och för den som kommer hit som ung blir belastningen dubbel, påpekar hon.
– Man har flykten och allt man lämnat som ett trauma inom sig och en känsla av ständig otillräcklighet i det nya landet. Språket, koderna och kulturen att förstå och jobba på. Samtidigt ska man tackla livet som tonåring, som kan vara alldeles tillräckligt i sig.
Ser det positiva
Negra Efendić har en förmåga att beskriva det ständigt kvarvarande ”mellanförskapet” så att man verkligen förstår. Samtidigt som man förlorar känslan för vad som händer i det gamla landet, finns luckor som inte helt kan täppas igen i den nya tillvaron:
– Jag kom till ett nytt jobb på en tidning och visste inte vem Lill-Babs var. Jag har aldrig sett Vilse i pannkakan. Jag tycker lussekatter är torra och äckliga och har ingen som helst relation till den där avgudade kulturpersonligheten som just dött.
Man klarar sig ändå, är Negra Efendićs budskap.
– Det har blivit en del av mig och så är det bara.
Text: Ann-Sofi Holmgren
Foto: Sofia Runarsdotter