Vinnaren från Fröken Spökes skrivutmaning
Under hösten anordnades en skrivutmaning tillsammans med Fröken Spöke och författaren Kerstin Lundberg Hahn. Hela 123 bidrag kom in från flera olika skolor. Utav dessa lottades en vinnare ut som vann 10 valfria böcker från serien Fröken Spöke.
Stort tack till alla som deltog!
Författaren Kerstin Lundberg Hahn och Fröken Sparre satt en hel helg i Fröken Sparres dunkla källare och läste elevernas spökhistorier. Det gick åt flera kannor med te och en hel chokladask medan de läste.
– Hör här, sa Fröken Sparre och läste med spöklik röst: ”Först var det helt tyst. Sedan hörde de ett gurglande ljud.”
– Wow, läskigt, sa Kerstin. Vad säger du om det här då? ”Plötsligt hörde de viskningar i korridoren. De gick upp ur sovsäckarna och öppnade dörren.”
Fröken Sparre nickade och tog en chokladbit som hon smaskade i sig.
De läste och läste. Högen med papper växte vid deras fötter och de turades om att läsa upp flera läskiga och välskrivna bitar.
– ”Mitt framför dem stod en flicka. Hon hade en gammal skoluniform och svart, långt, rufsigt hår”.
– ”De rusade till utgången, men dörren var låst. Vi är fast, skrek Sparre. Just då hördes en hemsk röst.”
– ”Där såg de Fröken Sparre uppe på en av ribbstolarna, men hon såg inte ut som vanligt. Hon hade långa svarta klor …”
– Vilken fantasi de har, sa Fröken Sparre. Långa svarta klor? Jag? Haha …
– Många bra berättelser, sa Kerstin. Ska vi lotta fram en vinnare nu?
– Ja, det gör vi, sa Fröken Sparre.
Hon blundade och sträckte ner handen i högen av berättelser …
Vinnande bidraget
Det vinnande bidraget i Fröken Spökes skrivutmaning lottades ut från 123 bidrag och det var fortsättningen på Fröken Spöke mitt i natten, skriven av Anna-Karin från Rödöns skola, som vann. Stort grattis!
Här är Anna-Karins fortsättning på berättelsen:
Inuti Ivars huvud lät det som ett dån likt en domedags klocka! När han vände på huvudet märke han att de andra såg lika skräckslagna ut som han kände sig. Rut hade krupit ner så långt det gick i sin sovsäck.
De satt nog så i bara några minuter med för Ivar kändes det som om timmar hade passerat innan Ebba tände sin ficklampa.
– Ser ni det har inte hänt något. Det var bara Rima som skojade med oss, sa hon lättat.
– Visste jag väl, sa Hassan! Men han lät ändå skärrad.
Det låg en tryckt stämning över de där de satt i en klunga på Ruts madrass.
– Men vi ska väl ändå gå och kolla om det har hänt något, tyckte Ebba!
– Aldrig i liver att jag följer med upp i skolan mitt i den kolsvarta natten! utropade Ivar.
– Du kan stanna här om du vill, sa Hassan tjänstvilligt.
– Då följer jag hellre med, sa Ivar lite surt.
När de gick förbi Rima så mumlade hon i sömnen.
– Klockan tolv ...
Ivar tyckte att hans hjärtslag skulle kunna locka till sig en hel hop med gastar. De andra hade stelnat till och innan Ivar ens hade samlat sig efter Rimas ord så pekade Rut på klockan som nu visade fem minuter i tolv!
– Spöket har hittat oss! Jag sa ju att vi inte skulle gå upp mitt i natten, sa Hassan men lät ändå skräckslagen.
– Det sa du ju inte alls, protesterade Ebba!
– Hur som helst, jag tycker att vi börjar med slöjdsalarna de ligger närmast, sa Rut.
– Kom då så går vi, fortsatte Ivar.
Slöjdsalarna var så oändligt tysta att man nästan kunde höra alla som varit i den här skolan sedan den byggdes.
– Det verkar inte vara något här, kom så går vi, sa Ebba.
– Ja till bildsalen då? frågade Hassan.
– Visst, sa Rut.
Utanför bildsalen fanns en halv gömd nisch som generationer hade använt i kurragömma lekar. Men just nu stod det ingen liten fnissande åttaåring i den utan en person som Ivar såg och blev livrädd för. Det var Malva i nian!
– Vad gör du här? frågade Ebba.
– Jag letar efter er och alla andra i er lilla klass.
– Varför då? undrade Rut.
– För att rädda er från spökena och era galna lärare! svarade hon lite snävt.
– Jag tycker inte att Fröken Sparre är galen! sa Ivar.
– Han har banan på pizzan, det är galet, sa Ebba.
– Så spring väck dem andra, hämta era saker och kom ut på gården.
– Okej, sa alla utom Ebba som var tyst och såg ut att tänka.
När de kom fram till gympasalen så sa plötsligt Ebba: ”Väck inte de andra och vad ni gör gå inte ut på gården förrän solen har gått upp”.
– Varför då? frågade alla på en gång.
– Du borde inte hålla på med alla dina manicker, de gör dig konstigare än vad du redan är, sa Hassan.
– Jag kommer gå ut på gården i alla fall, fortsatte han.
– Om du gör det kommer du att skylla dig själv, sa Ebba.
Han gick! Efter den natten såg ingen någonsin Hassan igen! Eller vem vet, andarna och de på andra sidan kanske ser honom.
Vill du läsa början av berättelsen Fröken Spöke mitt i natten kan du göra det här.